fredag 7 juli 2017

En sista hälsning


Det var länge sen vi skrev någonting på den här bloggen, och nu kommer ett sista inlägg. Buzter har under det senaste året haft problem av olika slag. Det började med att tänderna var dåliga. Inget konstigt på en tolv år gammal hund, men han har fått plocka bort en hel del. Alla framtänderna och en del av de mindre tänderna på sidorna.

Under hösten märkte vi att han var rätt hängig och långsam, och tänkte att det hängde ihop med hans ålder. Men plötsligt mådde han väldigt dåligt. Han kräktes och ville varken äta eller dricka. Bara sova. Han fick också svårt att kissa. Vi tog honom till veterinären och konstaterade att han hade en kraftig urinvägsinfektion - så kraftig att hans urinblåsa var full av sediment som delvis täppte till urinvägarna.

Efter ett par månader, ett antal veterinärbesök och fyra (!) antibiotikakurer var han äntligen fri från sina besvär. Det blev då uppenbart att hans låga energinivå inte alls hade med åldern att göra, utan att det var infektionen som sög musten ur honom. Vår pigga och glada hund var tillbaka.

Efter ett par månader kom nästa smäll. Det började lukta väldigt illa ur hans mun, och tandköttet var tydligt infekterat. Ytterligare ett veterinärbesök behövdes - och diagnosen var tandfraktur. Vid något tillfälle måste han ha fått en smäll på ena hörntanden så att den hade spruckit. Han hade dessutom gått med det så länge att det hade blivit en kraftig infektion i tandköttet och mycket varbildning. Hörntanden och tänderna intill fick opereras bort.

Vid efterkontrollen konstaterades att hans lymfknuter vid halsen var förstorade. Veterinären trodde att det berodde på infektionen och att svullnaden skulle gå ner. Vi gav honom inflammationsdämpande medicin och väntade, men svullnaden minskade inte. Istället gick det åt fel håll. På hans högra sida hade lymfknuten på ett par veckor växt och blivit som en golfboll i storlek. Vi tog in honom igen för att ta ett vävnadsprov. Och väntade - igen.

Under tiden vi väntade på provsvaret hade knuten fördubblats i storlek. Och andra lymfknuter runt omkring hade också blivit större. Och vi fick det tunga beskedet om att det var en ondartad tumör som hade spridit sig i kroppen. Vår lille vän hade inte så lång tid kvar att leva.

Under den senaste månaden har vi observerat honom noga och sett att hans energinivå successivt har sjunkit. Svullnaden på väntersidan växte och blev lika stor som en knytnäve. Vi var hela tiden oroliga för att den skulle växa in mot strupen och att han skulle få svårt att äta eller andas. Så långt gick lät vi det inte gå.

Som om det inte var tillräckligt med ett antal tumörer i kroppen fick han också besvär med såret efter tandoperationen. Infektionen hade inte försvunnit helt, och hade därmed fått växa till sig och han hade fått varbildning i tandköttet. Till slut sprack tandköttet sönder och han fick stora sår i munnen som var röda, bruna och gula. Ingen vacker syn.

Trots allt detta visade Buzter inga tecken på att han hade ont, men det var tydligt att han var starkt påverkad av sina besvär. Han sov mest hela dagarna, och orkade bara korta promenader. Det blev alltmer tydligt att vi var tvungna att ta vårt ansvar och fatta det svåra beslutet att låta honom somna in.

Vi fick en tid hos veterinären igår, och efter en liten stund i solen utanför kliniken gick vi in för att ta farväl med vår älskade vän. Han låg en stund i husses och mattes knän och fick sedan ligga i en liten bädd där han äntligen fick bli fri från tumörer, infektioner och smärtor.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig, och vi saknar honom enormt mycket. Allting påminner om honom.

Tack för allt du gav oss, Buzter. Du kommer leva för alltid i våra hjärtan. 

Vila i frid.

/Husse 
  

Bilderna och filmen nedan är från
Buzters sista besök på favoritstället Himmelstalundsfältet.








torsdag 6 juni 2013

Barn med boll

I helgen hade vi besök av Husses bror och hans två barn. Alla som känner mig vet ju att jag har lite svårt för barn. Vid första anblicken ser de ut som vanliga människor, men de är lite mindre och framförallt rör de sig konstigt. Ibland studsar de omkring utan någon uppenbar anledning, och det gör mig lite stressad. Så då säger jag ifrån.

I helgen hamnade jag dock i en något svår situation. Husses tolvåriga brorsdotter tog nämligen min boll. Skandal! Vad skulle jag göra? Hon hade min boll som gisslan, så det var bäst att göra som hon sa. Sitt, stanna kvar, varsågod – allt det där har jag koll på, så det gick väl bra. Men sen eskalerade situationen. Hennes nioårige lillebror kom och deltog och började ställa nya krav. Och sen gömde de min boll flera gånger. Men de lyckades aldrig lura mig. Jag hittar alltid min boll.


Idag fick jag än ännu svårare situation på nacken. Matte och Husse hade bjudit hit några människor, och däribland två små barn; en nioårig flicka och en sexårig pojke. Inte nog med det. De kastade två bollar samtidigt och sprang och skuttade igenom trädgården. Fast det gick bra det också.

Jag kanske ska ompröva min uppfattning om barn. De är förvisso läskiga, men de leker trots allt mer med mig än de vuxna tvåbenta gör. Kanske jag kan lära mig att tycka om barn i alla fall…

/Buzter

torsdag 16 maj 2013

Årets första fästing

Å ena sidan trevligt att det dröjt såpass länge. Å andra sidan tråkigt att man ska behöva få små parasiter alls. Äckliga små kryp!

/Buzter

tisdag 14 maj 2013

Varning för tandtroll

Det har blivit regelbundna träffar hos Dr Husse tandläkare på sistone. Tandstenen har fått vara kvar för länge och orsakat tandköttsinflammation och lösa tänder. 

Efter att ha jobbat hårt under en vecka med att ta bort tandstenen är det nu daglig tandborstning som gäller. Inte så kul, men bättre än att dra it tänderna. 

Om bara min valpmamma hade sagt nåt skulle jag ha varit duktigare med tandborsten tidigare. 

Låt det vara en uppmaning till alla fyrbenta kompisar: Borsta tänderna innan ni lägger er. 

/Buzter

söndag 5 maj 2013

Storebrorsledig

Det har gått ett tag sen sist, och mycket har hänt under tiden. Jag har blivit storebror igen. Och den här gången är det en liten människa som anslutit sig till flocken. Han är lite småläskig - särskilt när han skriker. Men vi ska nog komma överens så småningom.

Nu ska jag vara storebrorsledig från dagis så länge matte och husse är hemma och tar hand om bebisen. Så det dröjer nog till nästa sommar innan jag är tillbaka på dagis.

/Buzter

lördag 15 september 2012

Födelsedag

Idag är en stor dag. I alla fall några få minuter till. Det är på dagen åtta år sedan lilla jag kom till denna världen. Tänk vad tiden går. Det har vi firat här hemma med promenader, falukorv till frukost, lunch och middag och en liten utflykt till fågelreservatet vid Svensksundsviken. Det var inte så mycket örn att se där denna gången, men några andra fåglar, några får och en och annan fågelskådare. Det var i alla fall trevlig att få komma ut lite.

/Buzter

onsdag 25 juli 2012

Ångbåt

Så har man åkt ångbåt också. Värst vad man ska uppleva mycket på sommaren.

/Buzter